Chopper! ;w; Jag vill bara springa en miljon mil och ge dig en kram just nu! Jag hatar att se dig så här och vill bara få det bättre! *kramar så gott det går* Avstånd är en hemsk sak; det borde vara enklare att åka fram och tillbaka... Jag lovar att komma upp till dig någon gång under våren om det passar dig så kan jag äntligen få krama dig på riktigt igen! Jag saknar dig, vetdu! Och du vet att du betyder snormycket för mig, och kommer alltid att göra det. Hade det inte varit för dig hade jag nog inte skrivit lika mycket idag, för mycket jag gör är på grund av dig! Du ger mig inspiration och helt enkelt glädjen att skriva! Du ger mig glädje och jag skrattar på riktigt när jag pratar med dig på msn, och ibland får jag hålla för munnen så att jag inte väcker andra när vi är uppe senare än vad vi borde vara. Det hela började så enkelt, men redan då sa det klick på något sätt för vi bara fortsatte och fortsatte och nu är det över ett år sedan den där reviewen och du är en av mina bästa kompisar trots att du är på tok för långt borta. Jag längtar så efter att roadtripa upp till dig i Trafalgar Kidd och bara flumma runt så du kan visa mig allt! Och sen Uppcon igen, när vi terroriserar stället och pratar om allt och inget och One Piece. Jag kommer ihåg när jag fick för mig en sen kväll att kalla dig Choppey när du svarade på en review och jag kommer ihåg när jag fick Lion-tan. Jag älskade blommorna jag fick och de hänger kvar ovanför mitt skrivbord. Jag kommer ihåg när du hjärntvättade mig till att skriva urban fantasy och jag kommer ihåg glädjen av att både släppa det första kapitlet Dark Sun och att läsa det första Streets. Jag hade kunnat fortsätta i all oändlighet, men jag måste sova för jag ska upp och göra min halkkörning imorgon supertidigt, men jag var tvungen att skriva det här, fastän jag kunde ha skrivit det mycket kortare. För vet du vad? Allt jag ville har sagt med den här wall-of-text var rätt simpelt. Jag älskar dig och kommer nog alltid att göra det för du är min Chopper, 1000 kilometer eller inte.